Hur kunde du tro att det var okej.? Du tog mig, slängde mig och plockade upp mig igen. Hur kunde du tro att jag fortfarande var oberörd? Jag trodde vi var tajta, tajtare en många andra. Du var en del av det som fans att längta till, en vän som jag trodde alltid skulle finnas där. Jag blev ledsen av det du gjorde, men du gjorde ändå rätt på sätt och vis. Du ljög inte, du sa som det var även om det gjorde ont. Det gör bara någon som verkligen bryr sig och tiden kommer läka det sår du ristat i mitt hjärta.


Tyckte dikten var så fin:). Hittade den på http://jelea.blogg.se. Hoppas det var okej kompis